HHVF mellan Hägg o Syrén 2024. Etapp 2 av 2. Rallarhustruns i Nösdala - Vinslövs Järnvägsstation

Rallarhustruns hotell & restaurang i Lunnahöja

Bergrum för tåg med värdefull last och för järnvägens elförsörjning under beredskapstiden

https://glomdhistoria.se/project/upplagsplats-01/ http://www.tilltradeforbjudet.se/page247/page248/ Stänger porten om hemliga tunneln LUNNAHÖJA Trafikverket plomberar sex stycken omformarstationer – varav en är den i Lunnahöja. Hässleholm • Publicerad 11 mars 2020 • Uppdaterad 24 november 2021 En del av det höga stängsel som länge var försett med förbudsskylt har tagits ner. Vägen fram till öppningen i berget, tidigare dold av träd och sly, ligger nu blottad så att alla förbipasserande skamlöst kan betrakta rälsen som leder fram till den märkliga inkörseln. Några steg framåt släpper bergrummet ur sig en pust av unkenhet. Här fanns länge en av de platser som skulle säkra den svenska järnvägens elförsörjning i händelse av ett krig. Tågtunneln i Lunnahöja, som var en så kallad upplagsplats, togs enligt uppgift i bruk 1953. Den hölls igång fram till åren 1993-94, då modern teknik ersatte dåtidens omformarstationer. När Norra Skåne skrev om den hemliga tågtunneln 2014 hade det förvisso gått många år sedan dess, men den klassades fortfarande som skyddsobjekt. Därför fick den exakta platsen inte offentliggöras, när tidningen efter att ha fått speciellt tillstånd besökte platsen. Många har dock sett platsen som ett spännande utflyktsmål och på eget bevåg tagit sig in i tunneln. Nu är det stängt och igenbommat. Båda ingångarna till berget i Lunnahöja har stängts, efter ett särskilt beslut av Trafikverket. – Vi har en handfull platser som fungerat som omformarstationer som nu är nedlagda men som genom åren blivit föremål för ganska mycket intrång. De har uppfattats som klart spännande men det är inga säkra platser. Det är mörkt, det kan finnas schaktdjup och det är farligt att gå där, säger Sofia Lindahl, som är presskommunikatör på Trafikverket. Därför har ridån fallit – en tung stenfilterport har dragits för.

Lunnahöja

Vänster, över stängsel och in i hagen

Svalört och vitsippa

Blåsippebacken Sandåkra

Höger över väg

Tussilago eller Hästhov

Upp I backen till höger förbi bommen

Höger

Vänster

Hälvägvägssystem till höger om vägen

Färdvägssystem Beskrivning av lämning Hålväg, ca 300 m l (NV-SÖ), 1-2 m br och 0.5-1.5 m dj.Förgreningar i NV:e delen, kort avbrott i mellersta. Beväxt.Vägsträckningen finns på 1735 års karta. Hålvägen utgör sannolikten äldre fas av denna transportled.

Höger

Posta Nilla stugan

Höger

Vänster på vägen Vänster igen efter ca 40m

Höger upp i backen, följ orange markering

Göingeåsens vindskydd. Picknick

Göingeåsens Vindskydd. Övernattning

Toalett

Höger på Kråkhyttevägen

Näglahallen?

Avvik till höger in i skogen. Följ spår i Wikiloc ungefär på höjdkurva

Höger genom grind

Höger, följ grusvägen

Tussilago eller Hästhov

Tussilago eller Hästhov

Övernattning. Tykarpsgrottans uthyrningsstugor

Picknick för medhavd matsäck i Grillstugan

Toalett

Tykarpsgrottan. Besöksgruva. Camping, Café

Det började för 80 miljoner år sedan... För 80 miljoner år sedan, under kritaperioden, täcktes större delar av Skåne av ett varmt och grunt hav fullt med djur och växter. På land, troligen små öar i ett skärgårdsliknande landskap, levde dvärgdinosaurier och i havet fanns djur som vi känner igen än idag såsom hajar, bläckfiskar, musslor och sjöstjärnor. Här fanns även havsdrakar, mosasaurier, väldiga monster som kunde bli upp till 15 meter långa. De, tillsammans med plesiosaurierna, var kritahavets härskare. Avlagringarna efter havet och dess invånare bildar det fossilrika kalkberg som sträcker sig från Tykarp/Ignaberga till Kristianstad och Bromölla. Området, som ingår den geologiska formation som kallas Kristianstad kritabassäng, är vida känt inom forskarvärlden för dess fossilrikedom. Forskare har hittat rester efter topprovdjur såsom tidigare nämnda hajar, mosasaurier och plesiosaurier, men också fossil från mängder av andra djur, bland annat belemniter (bläckfiskar). Det verkar som att området med dess öar, vikar och laguner fungerade som en barnkammare för rovdjuren. Här var vattnet relativt lugnt och det fanns gott om mat för de stora havslevande bestarna. I dessa lugna vatten föddes ungarna, och de kunde växa upp och lära sig att jaga innan de begav sig ut i farligare vatten. Kalkbrytning, en tradition med långa anor Tidigt, troligen redan under 1100-talet började man här i Ignabergatrakten bryta sig ned i berget genom grunda dagbrott för att nå den användbara kritkalken. Kalken användes främst som byggnadsmaterial, bland annat vid uppförandet av Ignaberga gamla kyrka, en romansk kyrkobyggnad vilken stod färdig omkring 1100. Med tiden gick man från grunda dagbrott till en mer förindustriell brytning genom gruvdrift. I närheten av Ignaberga dagbrott, som än idag är aktivt, finns flera raserade gruvor, ett tydligt tecken på den tidiga underjordiska gruvdriften. Från tidigt 1600-tal till mitten av 1700-talet rådde det febril underjordisk aktivitet. Spåren av dessa gruvor visar sig som djupa kratrar i marken då man använde sig av osäkra brytningstekniker. När man inte längre kunde stå på gruvgolvet för att bryta loss kalkblock ur taket restes stegar eller ställningar. Det innebar att man skapade imponerande men instabila kyrkovalvsliknande salar, upp till 7 meter i takhöjd. Under sin skånska resa 1749 besökte Carl von Linné Vedhygge gruva, ca 3 km från Tykarpsgrottan. Här konstaterar Linné att ”hade bönderna förstått att anlägga pelare såsom i andra gruvor, hade inga arbetare kunnat här bliva olycklig”. Följden blev att takhöjden sänktes och att bönderna lämnade fler bärande pelare. Resultatet av den nya brytningstekniken syns tydligt i Tykarpsgrottan. Gruvan, som härrör från 1750-talet, och liksom de övriga gruvorna i trakten ägdes gemensamt av traktens bönder, har en markant lägre takhöjd och betydligt fler pelare än de äldre gruvorna. Gemensamt för den underjordiska brytningen i de äldre och yngre gruvorna är dock valet av verktyg. Vid kalkbrytningen använde man sig av hackor och mejslar, och än idag syns spåren efter dessa verktyg på pelare och väggar. I de äldre gruvorna är märkena osymmetriskt placerade till skillnad ifrån de yngre gruvorna, där räta linjer efter huggverktygen visar på en brytning av jämna kalkblock. Det påfrestande arbetet med att hugga loss kalkblock var männens arbetsuppgift och kvinnorna bar upp kalkblocken ovan jord. Mängden kalk som bröts angavs i ”tjyng”/år. Ett ”tjyng” skall motsvara ca 250 l. Genom att rista in streck på pelare och väggar visste man hur mycket kalk var bonde bröt. Till de större gårdarna hörde kalkugnar, s.k. limnugnar, i vilka kalkblocken brändes till murbrukskalk. Dessa ugnar var alla i privat ägo, och några av dem finns bevarade än i dag. Ugnarna var uppbyggda av kallmurad sten, hästskoformade och rymde mellan 10 – 30 m³ . Efter bränningen såldes kalkbruket eller byttes mot andra varor. Priset berodde helt på kalkens kvalité, där den vita rena kalken betingade ett högre pris än den orena grå. Kalkbrytningen var mycket lönsam och gav en god inkomstkälla för traktens bönder utöver jordbruket. Nya tider I slutet av 1800-talet upphörde den underjordiska brytningen, och brytning av en mer industriell karaktär tog fart ovan jord. I Ignaberga kalkbrott kunde man bryta större mängder kalk under kortare tid, och kom därför att konkurrera ut den underjordiska kalkbrytningen helt. Den mängd man bröt ovan jord på en dag motsvarade ett års brytning under jord. Kvar i Tykarpsgrottan finns idag en 20 000 m² underjordisk labyrint med salar, gångar och hundratals pelare. Här har man sedan 1920-talet hållit guidade visningar för allmänheten. Gruvan har på senare år blivit en populär inspelningsplats för filmer och tv-serier. Det var bland annat här som Astrid Lindgrens älskade film om Ronja, Mattis, Lovis, Skalle-Per och Birk spelades in. Den gamla gruvan fick helt enkelt bli Mattisborgens ölkällare, där Ronja och Birk träffas efter att de skilts åt av sina trångsynta familjer. Gruvan syns även i den klassiska ungdomsserien Kullamannen och tv-serien Snapphanar samt det populära barnprogrammet Sommarlov med karaktären Sommarskuggan. Tykarpsgrottan är också populär inspelningsplats för musikvideos.

Ignaberga Gamla Kyrka

Ignaberga gamla kyrka är en kyrkobyggnad i Ignaberga i Lunds stift. Den är församlingskyrka i Hässleholms församling. Kyrkan uppfördes på 1100-talet i lokal ignabergakalksten. Ett vapenhus byggdes på 1400-talet, då också valven slogs. År 1717 förlängdes kyrkan mot väster. År 1887 var Ignaberga nya kyrka färdigbyggd och den gamla kyrkan lämnades att förfalla. Det sägs att när kyrkan höll på att förfalla, så började barnen i byn att kasta pil på altartavlan och på vintern åka pulka på bänkdörrarna. På 1920-talet återuppbyggdes kyrkan och den återinvigdes 1928.

Kiabacken med kalkugn och en stängd gruva

Cirka hundra meter från Kiabacksgruvan finns en ingång till ett underjordiskt kalkstensbrott till. Gruvan är inte namngiven och åldern är okänd men benämnd Ignaberga 20:1 av Riksantikvarieämbetet. Gruvan är stängd med järngrind några meter in. Så långt in man kan se så ser den ut att vara oraserad. Bredvid vägen mellan Ignaberga och Vedhygge finns en ingång till ett underjordiskt kalkbrott i en ravin. Den är helt övertäckt med sten. Namn och ålder är okända. Anläggningen är benämnd Ignaberga 24:1 av Riksantikvarieämbetet. Gruvhål Typ: gruvhål Beskrivning av lämning Ingång till underjordiskt kalkstensbrott i S, 1 m h och 1 m b Typ: gruvhål Beskrivning av lämning Ingång till underjordiskt kalkstensbrott i byggnad av murad sten,6x5 m (NNV-SSÖ) och intill 2.5 m h, med torvtäckt, platt tak ochingång i SSÖ. Intill dörren är inskriften SPS MS / 1871.Ignaberga kalkbrott började användas vid mitten av 1700-talet. Kalkugn Beskrivning av lämning Kalkugn, oval, totalt 5x6 m (N-S) och ca 1.5 m dj. Inre diam är2.5 m. Av kallmurad, ställvis sintrad sten. Öppning mot S, 2.5 ml och 0.5 m br. Även S sidan har bevarad kallmur.

Flora

Vänster

Gå över stengärsgården och sen över åkern. Om odlad växtlighet riskerar att skadas följ kanten runt om

Följ åkervägen

Vänster in till Vedhyggegruvan https://sir-pb.dk/grotta/vedhygge.htm

I Vedhygge finns Vedhygge gruvkomplex som troligtvis är 140 x 120 meter. Eventuellt är det större, utsträckningen av Vedhygge gruvkomplex är ännu inte känd. Brytningen ägde rum från 1500-talet till 1700-talets mitt. I västra delen av området finns intakta underjordiska salar men stora delar av gruvan har rasat in. Cirka 50 meter söder om området finns ytterligare ett sönderskuret område som sannolikt består av raserade gruvor. Dessa två kan höra ihop. Den 27 juli 1749 passerade Carl von Linné och sekreteraren Olof Söderberg Vedhygge. I reseprotokollet berättas att: "Kalk-brottet här i wästra Gyinge Härad, Eknaberga Socken, Wedhygge gård, låg öster om åkrarna och söder om wägen, på et högländt land ". Bönderna hackade kalk i dagbrottet och gjorde gångar "liksom kyrko-hwalf". Linné ska även ha påvisat faran med att man inte sparade pelare när man grävde ur. Detta gjorde man i Tykarpsgrottan som var ny när Linné gjorde sin skånska resa. Linné fick rätt, naturen ovanpå Vedhygge gruvkomplex är idag full av "kratrar" från insjunkna delar av gruvan

Foto

Följ stigen. En 'lövportal' under växtsäsongen.

Lungört

Vänster, följ stigen som går genom Blåsippebacken i Lommarp

Blåsippebacken i Lommarp

Lommarpsstäppen Hjorthägn Kronhjortar

Milstolpe

Vid andra lyktstolpen gå vänster in i skogen ca 40m och sen på den gamla bron över Vinne å

Följ stigen till höger

Ta stigen vänster

Ta stigen till höger

Vinslövs ridhus